Grannens feta unge

Längtar så till vintern. Sitta tryggt uppkurad i en lortig
fåtölj från Myrorna, mjuk som lapskojs. Framför egen
brasa, under bordet. Bolla med en kopp skållhet grönt
te och bränna sig svårt på tungan. Och titta ut genom
fönstret. Det vore mysig.

Ta promenader i sparkdräkt och månboots, från
soluppgång till solnedgång. Mellan 10-13. Slicka på
stolpar och försöka få 112 att förstå. Mobiler är så
bra. Förundras över varför snö innehåller potatismjöl.
Knirr, knarr.

Åka nattpulka i nån löjlig backe. Pulkan snor vi av
grannens feta unge, han orkar ju ändå inte gå uppför
backen. Måste vara skönt och inte vara anorektisk.
Krocka med backens enda träd och spräcka skallen
öppen. Ah, systrar i kjol, lyxliv på lasarett.

Duscha varmt, släcka ner och sätta på en skön dvd.
För att genast känna ångesten rusa över samvetets
äng. Jag kunde ju ha frågat först, en DVD har ju
också känslor. "Jag ber om ursäkt, du var så sexig i
det där omslaget."

Så nog längtar man till vintern allt. Få sitta i sin fåtölj
som någon elak typ låtit sprättat upp några kossor
för att tillverka. Skickliga typer det där. Sitta där med
stora getögon, glo genom fläckat prositfönster och
vissla fult via  frys- och brännskadad tunga. Vissla
och längta till sommaren.