Shejken

Martin Skakad var en sorglös man. Han var så lite sorgsen att andra tyckte han var störd, utan vidare åtbörd. Martin Skakad log då bara sorgset till förmån för deras ve och lämnade dem därhän med catchig blick. Snygg och oberörd reste han så vidare genom livet. Då och då träffade han på tvivlare som ville få iväg honom på undersökning, eller åtminstone börja med rökning, "Sådär glad kan väl ingen frisk människa vara!?". Martin log så sällsamt då, men fortsatte oförtrutet göra entré och tog folk med storm. Med charm så varm, och fnittrig stämma.

Ibland var hans hår svallande långt och avundsvärt gulblont, som en lyckad halmskörd, ibland bara omätbart svalt som en ljummen vårkvälls friska regn. Martin Skakad reste klotet runt och upptäckte alla dess sidor, även de dåliga. Som gammal man slog han halt i Kaanans land. Han bytte efternamn och köpte en liter olja, sålde den som två och var snart rikare än IKEA. Oskuldsfull, ja faktiskt orörd, lämnade han så det världsliga. En anteckningsbok i guld lämnade han kvar, som arv till mänsklighetens visdom, med glada ord om hur han livet hänfört:

"Du kan dricka och förföra, smeka mer du säkert böra. Se dig om med naken blick, sprid ditt skratt och glädjens kick. Givmilt vill du sorglöst vandra, därför älska alla andra, även de som man kan klandra".

På hans gravplats, skrift i braille:

Martin Shejken, not störd